Learning by doing

Jag är en snabb typ. Det mesta jag gör går i ett rasande tempo, det är bara sån jag är och det är ett släktdrag. Familjen Svensson - det är vi som knäppt upp bilbältena, öppnat bildörren och halvt klivit ur bilen innan den riktigt hunnit stanna, och som kan duka av ett bord efter middan på cirkus 25 sekunder. Till exempel. Ofta, så när som alltid, tycker jag att detta är en bra egenskap som är till min fördel, men ibland blir jag bara så jäkla trött på mig själv. Som tex när jag ska göra kortköp över internet och på kuppen spärrar mitt kort, av den enkla anledningen att det gick lite för fort. Istället för att ta 1.5 sekund till att läsa den lilla intstruktion som dyker upp på skärmen så testar jag mig fram helt enkelt, matar in mina tre försök till att slå rätt kod i ett rasande tempo utan ett uns av eftertanke. Jag knappade visserligen rätt kod, men det var inte den koden de eftersökte.... Så nu sitter jag här, utan ett fungerande betalkort men med ett CSN-fylld konto, och får vänta snällt 3-4 bankdagar för att få ett nytt kort med en ny kod... och bara undrar varför jag är en s.k "Learning by doing" och inte en "Learning by-läs-instruktionen-först-testa-sen-ditt-pucko". SUCK!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback