Poesi
Det fanns en tid i mitt liv då jag var mycket kreativ och poetisk. Jag skrev dikter på löpande band och publicerade dem på froumet sockerdricka.nu (såklart). Jag hittade iallafall en bunt A4 papper nyss, alla mina verk som var publicerade på just sockerdricka-sajten. Fan, vad mycket skit alltså. Har jag varit så där tonårigs-deppig-tycka-synd-om-mig-lite-blod-på-handleden-tragisk? Herregud, hur har jag kunnat växa upp och bli en normaltfuntad-lagom-lycklig-människa? Det var ju näst intill psykovarning på mig som 14-15 åring.
Men lite credd ger jag ändå mig själv, endel dikter var ju inte så pjåkiga ändå!
Inte så pjåkiga för att komma från en låtsasdeppig fjortis. Och kreativiteten har jag ju inte forlorat helt tack vare det flitiga underhållet under just denna period. Dock tar sig ju kreativiteten lite andra icke-poetiska uttryck idag. Jag har faktsikt inte kunna tryckt ur mig en enda dikt sedan året 2003 tog slut och tackade för sig.
Men lite credd ger jag ändå mig själv, endel dikter var ju inte så pjåkiga ändå!
Inte så pjåkiga för att komma från en låtsasdeppig fjortis. Och kreativiteten har jag ju inte forlorat helt tack vare det flitiga underhållet under just denna period. Dock tar sig ju kreativiteten lite andra icke-poetiska uttryck idag. Jag har faktsikt inte kunna tryckt ur mig en enda dikt sedan året 2003 tog slut och tackade för sig.
Kommentarer
Postat av: Emsen
Ja du, alla minns vi tiden då vi som bäst ristade in stjärnor, hjärtan och allt vad det var i armarna. Herregud, vilka galenskaper.
Postat av: Petra
haha, ja man var riktigt poetisk ett tag. när man läser igenom sina dikter så undrar man ibland vart man hittade alla uttryck, och om man verkligen var så där sorgsen. men som sagt, det bara sprutade ur dikter ur en, nu går det ju inte ens att rimma : ) pusskram
Trackback