Bara en dag bland andra

Konstig dag. Fick reda på igår att dagens psykologiföreläsning va inställd, så därmed blev jag ledig idag, skönt tyckte jag igårkväll nu vill jag helst bara att den ska ta slut. Jag vet egentligen inte varför, jag hatar att vilja att dagar ska ta slut, tycker att det är en onödig känsla, dagen kommer ju ändå att ta slut så småningom så varför skynda på? Har varit sjukligt uttråkad hela kvällen, men ändå alldeles för lat/omotiverad/oinspirerad/trött för att ta tag i saken och hitta på något att råda bot på tristessen med. Det är en vidrig känsla, att nästan krypa på väggarna av uttråkning men ändå vara helt oförmögen att göra nåt åt saken, ingenting känns roligt eller spännande på något sätt, när inget alternativ känns som rätt tidsfördriv. Jag blir så frustrerad på mig själv, det är bara jag som kan göra nåt åt saken och jag är också den enda personen som motarbetar mig själv. Moment 22. Äh, nu är det iallafall legitimt att lägga sig och faktiskt invänta att en ny, förhoppningsvis mer stimulerande, dag!
Kanske är sant som mamma & pappa sa när man va liten; "Det är bra att ha tråkigt ibland för då uppskattar man det roliga mer" eller hur tusan det nu va... jadajada.