Emma + X2000 = inte sant
Jag som pratat så gott som SJ's fina standard på tågen, och hur underbart roligt det är att åka tåg.
Jag tar tillbaka allt. Resan ner till Stockholm var nästintill outhärdlig. Tåget var verkligen inte tipp-topp, hade nästan rumänsk-standard både in&ut-vändigt. Dessutom hade jag och Joel den stora oturen att hamna i familjevagnen. Japp, en en vagn fullproppad med skirkande, tjatande, högljudda, sjungande, gråtande & bajsnödiga ungar med deras nästan ännu värre föräldrar som försökte hålla koll och pli på sina små mirakel... Mitt i mitt synfält hade jag en stor färgglad skylt där det stog "skutts lekhörna!" jamen yes vad härligt. Phu, resan fungerade som någon slags terapi... ett avskräckande exempel på att inte vilja bli förälder än på X antal år.
Men väl framme i huvudstaden hade vi en underbar vistelse! Med mycket mat, vila, mys shopping och annat skoj.
Men sen skulle vi ju hem också. Tåget som skulle ta oss från huvudstaden hemöver mot nordligare breddgrader var ett X2000, vilket kändes bra till en början. X2000 tåg är ju oftast i tipp-topp standard. Dock var tydligen inte jag och min balansnerv lika tipp-topp. Att åka baklänges i cirka 200 km/h resulterade i åksjuka och ett konstant illamående i 5 timmar. Ett illamående som nästan hänger med idag med... blääää.
Hua, nu dröjer det innan jag åker tåg igen.
Jag tar tillbaka allt. Resan ner till Stockholm var nästintill outhärdlig. Tåget var verkligen inte tipp-topp, hade nästan rumänsk-standard både in&ut-vändigt. Dessutom hade jag och Joel den stora oturen att hamna i familjevagnen. Japp, en en vagn fullproppad med skirkande, tjatande, högljudda, sjungande, gråtande & bajsnödiga ungar med deras nästan ännu värre föräldrar som försökte hålla koll och pli på sina små mirakel... Mitt i mitt synfält hade jag en stor färgglad skylt där det stog "skutts lekhörna!" jamen yes vad härligt. Phu, resan fungerade som någon slags terapi... ett avskräckande exempel på att inte vilja bli förälder än på X antal år.
Men väl framme i huvudstaden hade vi en underbar vistelse! Med mycket mat, vila, mys shopping och annat skoj.
Men sen skulle vi ju hem också. Tåget som skulle ta oss från huvudstaden hemöver mot nordligare breddgrader var ett X2000, vilket kändes bra till en början. X2000 tåg är ju oftast i tipp-topp standard. Dock var tydligen inte jag och min balansnerv lika tipp-topp. Att åka baklänges i cirka 200 km/h resulterade i åksjuka och ett konstant illamående i 5 timmar. Ett illamående som nästan hänger med idag med... blääää.
Hua, nu dröjer det innan jag åker tåg igen.
Kommentarer
Trackback